Journalistiken
är ett viktigt inslag i C.J.L.Almqvists författarskap.
Det blev under 1840-talet hans dominerande insats, häpnadsväckande ur både kvalitativ som kvantitativ synpunkt.
Under åren 1839-1951 publicerade han cirka 700 artiklar, varav endast en bråkdel är utgiven i bokform. Det finns en bredd och rörlighet i journalistiska verksamhet som är imponerande.
Han bevakar teologi och pedagogik, estetik och politik. Han gör inlägg i tidens stora frågor: kvinnofrågan, representationsfrågan, försvarsfrågan och tar ställning till dem i tankegångar och förslag, som först vår egen tid gjort full rättvisa. Hans stil skiftar från allvarligt engagemang till muntert raljeri eller giftig personlig polemik. Redan innan Almqvist 1839 började medarbeta i den liberala pressen, skriver han i ett brev: Tänk om ” det just tillhör mig att vara en stötesten? ett torrvedsbloss i menniskors kakelugnar?” Med besvärande frågor angrep han tidens charlataneri. Men han ville också liksom torrvedsblosset lysa upp och liksom kakelugnen värma.
Hans journalistik har behållit sin lyskraft och värme genom åren. Den är överrraskande aktuell; den motiverar den kända karaktäristiken: Sveriges modernaste diktare.

1988 utkom två band med Almqvists journalistik med urval och kommentar av Bertil Romberg.