Songes och Piano Forten

Songes betyder drömmar och är namnet på 50 kortdikter som Almqvist tonsatt. De flesta tillkom på 1820- 1830-talet. Stilen är i enkel och naiv stil och motiven rör sig om död, kärlek, Gud och uppståndelsen.
När Fredrika Bremer som inte tillhörde Almqvist vänner hade hört några Songes skrev hon:  ” Almqvist förstår himmelen; han har sjelf varit der och der hört- ej hvad han gifvit oss i romaner och philosophemer- med vad han säger i toner , i Musik. Han har hört himlarnas Chörer. Han har upptecknat dem. Ack! att jag först idag fått höra dem !”
1847- 48 utgav Almqvist 11 häften med pianokompositioner kallade ” Fria fantasier för Piano-Forte”.
Almqvist betecknade själv sina Piano-Forten som ”instinktiv musik” därför att den inte är felfri som den musikaliska grammatiken förespråkar.

Ett krusbär i månens sken

Månsången är den första av klaverfantasierna, som Almqvist publicerade i
Imperialoktavupplagan 1839, band I – ett första steg i förverkligandet av drömmen om ”Piktur, Musik och Skriptur tillsammans, och gjutet i ett enda helt!”
Det hela inleds med att Julianus, sittande vid pianofortet i Jaktslottets stora salong, uppmanar Richard Furumo: ”Sjung för mig!”

”Jag sjunga? Jag är icke musikus.”
Här är klart och månljust – sjung Richard!
”Jag skulle kanske sjunga Månsången för dig?”

Richard sjunger så om Ranulfs äventyr och avslutar med Månens Sång. Den följs direkt av klaverfantasin – ett slags avslutande meditation, som skulle kunna vara en nedskriven improvisation.

I ett av de bevarade manuskripten finns en betydligt längre variant av inledningen, där Julianus och Richard Furumo tillsammans befinner sig på vandring i Jaktslottets natursköna omgivningar:

”Julianus åtföljde Richard Furumo en skön afton. De gingo ensamne genom en skog, och kommo till en höjd, omkring vilken träden voro uthuggne, så att utsikten var fri över nejden och det stilla omgivande vattnet.”

Samtalen under vandringen behandlar vitt skilda ämnen såsom Julianus’ sinnelag, vinklar och vrår i den mänskliga själen, hjärtats mysterier och Julianus’ nya häst. Det avslutande samtalet om musik är mycket intressant: det handlar dels om att skapa i nuet, att extemporera eller improvisera, men här finns också några rader som, i sin enkelhet, på ett visionärt sätt faktiskt föregriper John Cage’s berömda stycke 4’33.
När de båda vännerna börjar närma sig Jaktslottet tycker Julianus att det är för tidigt att komma hem nu. Han är ”icke alls så stämd, att det ännu roade honom, att se sina anhörige.”

”Han föreslog därföre, att de skulle stanna vid ett stenrös nära stranden, där utsikten var mycket i hans smak. Där begynte han utgjuta sin stämning i några enkla löpningar, som han sjöng utan att själv hava hört dem förr, men som hans själ impromptu tvang honom till. Dessa tongångar voro på sitt sätt varken moll eller dur.
Richard såg på honom leende, emedan dessa ljud tycktes göra behagligt intryck på honom. Vad är det för en visa? sade han.
Jag vet icke, svarte Julianus. Jag kan icke så noga säga, i vad håll eller stämning jag är; men detta är icke någon bestämd visa, utan – – Gud vet.”

Julianus ber så Richard sjunga eftersom han vet att Richard ”är en vän av toner.”

”Jag kan väl säga dig, att jag är en vän av toner, men jag älskar ej att sjunga för folk. Mina toner äro, som jag själv – merendels tysta.
Tysta toner och en musik som tiger, inföll Julianus, kan vara rätt god ibland folk, så som de merendels äro. Detta faller åter in med mitt tycke; ty jag är en ovän av krams, och älskar då långt hellre tysta toner, som du kallar dem, vilket måste vara sådana som endast själen hör. – – – – Vet du, Richard, jag vill just nu att du sjunger för mig.
Furumo såg på den varme gossen med varma blickar. Du har verkligen gjort mig så stämd, att jag nu har lust att sjunga, sade han. Därefter begynte han en musikalisk berättelse om något som timat i förflutna tider.”

Richard Furumo sjunger därefter sången om Ranulfs äventyr och Månens Sång. Hela scenen avslutas med klaverfantasin Månsången, som här kan höras i en inspelning på en taffel från första hälften av 1830-talet, tillverkad i Stockholm av Pehr Rosenwall.

December 2020
Mats Persson

Lyssna när Mats framför Almqvists klaverfantasi Månsången på en nästan 190 år gammal taffel.